Nu är vi en bit in i det nya året och jag har hunnit tappa all motivation. Jag brukar hålla en positiv ton i min blogg och vill gärna formulera mig så att det blir kul att läsa, men varför hålla uppe en fasad i min egen blogg (som ingen annan ens läser)?

När 2018 startade kände jag ett sånt enormt hopp för framtiden, diskuterade drömmar och planer med Robin, startade nya vanor, satte upp mål (inte direkt nyårslöften utan bara grejer jag önskar få ut av året). Det var första gången på flera månader som jag kände någon form av driv alls.

Som jag nämnde så är det drivet nu borta (surprise!) och jag är tillbaka där jag alltid hamnar; i någon form av håla av hopplöshet. Jag känner mig så fuktansvärt låst i min livssituation och i mitt huvud. Jag kommer ingen vart och vet inte heller hur jag skulle försöka ta mig någonvart. Jag antar att det är min mentala ohälsa som spökar men samtidigt så har jag väldigt sällan ångestattacker numera. Istället känner jag väldigt svag ångest mest hela tiden, eller vet inte ens om man kan kolla det ångest, det är mer en känsla av oro och rastlöshet och oförmåga att hitta en "säker" plats. Jag kan gå från rum till rum i lägenheten för att försöka hitta "rätt" känsla så att jag kan slappna av där och känns inget rum "rätt" så kan jag inte slappna av. 

Den här känslan av att leta efter "säkerhet" spiller också över i aktiviteter jag gör. Jag funderade härom dagen över varför jag inte tycker om att se på film och kom fram till att jag bara inte tycker om att se på nya filmer. Gamla filmer som jag sett hundra gånger går bra för att dom är "säkra". Det driver Robin galen att jag aldrig vill se något nytt. Men tanken på att se en film där jag inte vet vad som kommer hända gör mig orolig, eller snarare det faktum att jag inte vet hur jag kommer reagera eller vilka känslor jag kommer känna under filmens gång. Det mesta i mitt liv just nu styrs av att jag måste ha kontroll över mina känslor. Jag kan i princip inte göra någonting alls för att jag är rädd att jag kommer känna känslor som jag inte förutsett.
 
Sååå, jag spelar mest Farm Heroes eller sudoku, ser på tv-program jag redan sett, tittar på youtube-videos jag redan tittat på, duschar i mörker, läser böcker jag redan läst och går aldrig ut.

Förutom när jag går till jobbet (som jag fortfarande tycker om jättemycket trots min hjärna!) så är jag helt låst här hemma i lägenheten. En lägenhet som är för dyr vilket stressar mig och som ligger i en stad jag inte vill bo i och där jag inte har några vänner. Fast även om jag bodde i en stad med vänner så vet jag inte om jag skulle lyckas gå ut.

Vad är jag rädd för med att gå ut då??? Vet inte. Det känns jobbigt och osäkert. Ute känns inte som en "rätt" plats. Lite lättare när det är sol men det är det ju ca aldrig. Jag har även svårt för att visa mig utan smink för att jag inbillar mig att alla kommer tycka att jag ser fruktansvärd ut. Inbillar mig också att det kommer synas hur ca 0% put together mitt liv är om jag inte gömmer mig under smink.
 
Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget mer än att bara få ut lite tankar. Jag känner en sån enorm längtan efter förändring och att få vara någon annanstans (vet inte var tho) och om jag uttrycker det i text så kanske jag kommer ett steg närmare.

Jag och Robin letar både nytt hem och nya jobb för att försöka starta igen men det är inte så lätt att få varken lägenhet eller jobb. Men vi försöker.

Jag läste några gamla inlägg här på bloggen ifrån när vi först flyttade hit till Trollhättan 2016 och de inläggen är så fyllda av hopp. Jag skulle börja mitt nya liv i egen lägenhet , skulle starta köksträdgård och baka, dricka vin och njuta av vuxenlivet. Antar att jag lyckades med lite av det, jag odlade massor på balkongen i somras och bakade en del bröd. Men har fortfrarande inte lyckats hitta långvarig glädje. Förutom Robin då, utan honom hade jag nog inte funkat alls.

Tänker ägna resten av februari åt att försöka hitta motivationen igen, sen får vi se. Jag vill att 2018 blir året då jag börjar drömma igen. Jag vill ha önskningar och mål och en vilja att göra något alls. Känna hopp och längta.
Mentalohälsa, depression, ångest,
Hej hej hallå bloggen.

Som vanligt har det gått typ 234843989 år sen jag bloggade senast och ännu en gång har jag fått för mig att jag ska börja igen! Vi får väl se om det håller mer än typ 3,2 dagar. Fast även om jag bara skriver några få inlägg så vet jag att det är kul att läsa i framtiden!


Allmän uppdatering då:

Senast jag skrev så hade jag två jobb samtidigt, slet rumpan av mig på både MatHem och Espresso House och var bara ledig två dagar varannan vecka... Hållbart osv. Den mentala hälsan var inte på topp och jag slutade på EH i juni 2016. Ett halvår senare vågade jag även ta steget ut i ekonomisk ovisshet och slutade på MatHem! Det var ingen arbetsplats som var särskilt härlig på något plan, vill inte shit-talka MatHem men alltså arbetsmiljö var ingen prioritet där yooooooo.

Våren 2017 försökte jag plugga på distans (IGEN) men försökte visst plugga 5 kurser samtidigt och misslyckades med... *drumroll*... ALLA! Well, läste i alla fall t.ex. en kurs i arkitekturhistoria som var otroligt intressant och jag lärde mig massor, hade bara inte lust att skriva hemtentorna...

Sedan april har jag varit anställd som butiksbiträde på KappAhl. Började som timmis, fick sen jobba heltid över sommaren och nu sen första november är jag fastanställd! Av alla jobb jag haft hittills i mitt liv så är KappAhl definitivt den bästa arbetsplatsen jag haft! Tyvärr får jag inte jobba riktigt så många timmar som jag vill så ekonomin tar lite stryk, men jag trivs. Och den trivseln har jag aldrig känt innan så jag stannar.

What else kan jag uppdatera om? Vi bor kvar i Trollhättan, vi jobbar, vi tränar ibland, vi äter linser och annan billig mat... Dricker inte så mycket vin längre eftersom ekonomin tryter, sad but true. Kanske kul för levern men inte för hjärnan. På tal om mat så är jag vegetarian nu! Robin är veggo på deltid men äter gärna kaviar och leverpastej. 


Just nu sitter jag och kollar på Maria när hon streamar, passar på att blogga medans det är lite kaos i byte mellan två spel. Jag tycker i vanliga fall att det är rätt trist att kolla på streams plus att jag blir stressad av att inte kunna starta och pausa som jag vill men det är faktiskt riktigt kul att kolla på sin bästis! Kanske för att det är mest fokus på bants och kul chatt så att det blir mer interaktion än jag upplevt med andra streamers. Alltså ingen stream för folk som kanske faktiskt är intresserade av spel hehehehe. Ska se om jag hinner kolla igen på onsdag när hon ska streama Dragon Age, kanske blir mer spel då!
Fast jag jobbar en del senare i veckan thoooo så vi får väl se om jag hinner med något alls innan jag somnar i soffan....

Also. jag hade blått hår i våras, rosa hår i våras, lila i somras och nu är det mintgrönt.


Slutet gott, allting gott, eller något.

Bye!
Idag är det onsdag och tvättdag, jag har varit uppe och nere ur tvättstugan typ 4 gånger hittills men är snart klar. 
Just nu har jag rast i soffan med lite överbliven choklad från helgen.

Hade velat stanna här hela dagen. Känner mig lite sur och tråkig idag så vill bara sitta ner.

Att sitta ner hela dagen är dock inte möjligt utan jag ska iväg och jobba senare. Dock bara korta 3 timmar för att vara med och prova att stänga coffee shopen. Måste säga att en dag som denna är jag väldigt glad att det är ett kort pass där som väntar och inte en åtta timmars körning på MatHem... Bara tanken på pendlingen fram och tillbaka till Mölndal gör mig helt matt.

I vanliga fall har jag dock märkt att den långa resvägen till och från jobbet faktiskt inte stör mig så mycket. Med radion på så flyger tiden förbi rätt snabbt!
Dock är det lite jobbigt på kvällarna när jag är så himla trött efter jobbet och så sitter jag i en varm mysig bil i en timma hem, då blir jag lätt sömnig. 
Men jag har börjat ta med mig en kopp kaffe i bilen från kontoret som jag dricker när jag kör hem, då funkar det fint!

Tänk att jag, som är rätt känsligt mot koffein och inte kan dricka kaffe eller svart te efter kl 17, nu dricker en kopp kaffe vid 21-22 varje kväll och ändå somnar gott så fort jag kommer hem... Antar att utmattningen från jobbet övervinner kaffet.


Nu är det bara 6 dagar jobb kvar sen har jag en ledig dag! Eller snarare bara 5 för idag är ju så himla kort att det knappt räknas.

Liknande inlägg